BABBENS SMYCKERI

RESTAURANGREBELLER

Det är andra gången en restaurangdag ordnas. I maj fanns 40 deltagande, i dag minst 175. Antti Tuomola vill utvidga konceptet internationellt. Tanken föddes när Tuomolas bekant ville öppna en liten restaurang och installera den tredje eller fjärde lavoaren för att uppfylla hälsomyndigheternas krav. Resaturangdagen är en form av rebelliskhet mot tillståndsdjungeln. Nästa gång blir troligen 19.11. (Det här var ett sammandrag av Marianne Sundholms reportage i Hbl 20.8. På hennnes blogg hitta jag adresserna till ställena vi besökte). 

VALLGÅRD

var vårt område. Klockan var redan 15 när vi gav oss iväg. Vår första adress var Keuruuntie 5. "Soppakingi &Sitruunannainen". Det var frågan om "kryptoniittiton keitto" och om man sa "Kent sent me" fick man luomuviini. Det lät ju humor!

När vi kom dit sa flickan helt glatt att soppan tog slut för länge sen, men det finns nog kaffe och bulla. Ja just...

Pittoresk gård i Trä-Vallgård.

MARY´S AND JOSEPH´S

på andra sidan Backasgatan lät ju bra. Dom sku ha vegegrill med pitabröd, humus, halloumin och tofu. Enda problemet var att på vägen dit råkade Tättä få syn på en gammal Jeep. Sån som han hade när vi hade sommarställe  i Ingå.

Femton minuter stod frun där och vänta. 

 I M&J: s "annons" stod det att portista sisäään kl 13 - 19. Just...

Nu börja vi förstå att dom enda fiffiga var såna som ville att man reservera plats. Meddela att man kommer. Om två, tre personer skaffar och tillreder mat, kan det knappast räcka för 100 pers 4 tim.

Calle och Inka var på väg hem till en lägenhet på Italiensk soppmiddag. Där sku man reservera plats åt sig. Hemma hos nån i en liten lägenhet. Ganska hurja konsept!!

KUCHNIA POLSKA

fanns på Sammattivägen 6-8. Dom hade just det systemet. Att man anmäler sig. En servering kl 14 en kl 17.  Därför förstod vi att vi ingenting hade där att hämta, men gården är så fin. Den besöker man gärna.

Nordens största innergård.

Det här var Kuchina Polskas restaurang. Tidigare gästerna stack just - dom följande var väl på väg...

Karstulavägen där Caros family bodde förr är här helt bredvid. Bekant att därifrån vanka hemåt. Trötta och hungriga var vi. Vi hade ju räknat med "middag".

Här poserar jag "trött och hungrig" på vägen hem.

Tur att allt som hör till söndagspastan fanns  : )