BABBENS SMYCKERI

IDAG I VERKSTADEN

gjorde jag en proto för det originella smycket. Det är beställt åt en människa som gillar ryskt. Det blir nånting med ett Tolstoi-citat. Tolstoi med i för det är åt en finskspråkig. Och tur att jag gjorde proton för smycket måst bli några milli större annars ryms inte texten.

Jag sågade också originalets silverram men jag fattar inte riktigt logiken hur få sneda hörn att "sitta". Kan nån lära mig. Eller är det bara det att man ska vara så jättejätte noggrann när det är så små detaljer. Kanske.

TRÄVILLORNA I VÄSTRA BÖLE

1981 när vi flyttade till Kottby från Brunakärr körde vi genom Västra Böle. Det hette Fredriksberg på den tiden och var ett idylliskt samhälle med enbart trähus, sandvägar och kullerstensgator. Nu finns där en enorm polisstation, väldiga radio/tv-anläggningar och moderna bostadshus. Mitt i härligheten finns ett litet berg med två bevarade trävillor. Tättä hade i något media sett att ena huset var till salu och att ett helt bostadsrum var ombyggt till badrum. Det ville vi se!  Det var visning idag kl 16.30 - 17.30.

Huset är skyddat, d.v.s vid reparationer skall den gamla stilen bevaras. I nedre våningen hall, två rum och kök. I övre våningen två rum och badrum. I alla rum finns kakelugnar som lär ska kunna sättas i användbart skick. Där är nu vanliga el-batterier.

 Salen i övre våningen. Alla fönster var så här höga och gick nästan ner till golvet.

Badrummet. Blommorna är äkta. Halva rummet var ändå hemvårdsrum som nu int var så humor.

Huset har en tredje våning - en helt öppen vind i alldeles förfärligt skick. Här utsikten.

                                                         En intressant detalj...

En konstig dörr bredvid ingången. Den ledde ingenstans.

 I och för sig var gården helt fin,

men man ser ju moderna höghus vart man än tittar.

Det var en tid Trä-Kottby var nära att gå samma öde till mötes som Fredriksberg. Till all lycka tog man sitt förnuft till fånga. Och huset var verkligen i ett hurja skick. Vi skall inte köpa det!

GLASS I EDESVIKEN

är en sommartradition. Det händer alltid att nånting för oss dit, så också i dag. Det är Helsingin Jäätelötehdas/MAGI med sina jätte goda glasser. Ändå blir det alltid vanilj.

Vi såg hur någå äldre gubbar mysigt spela tennis på planen och gick dit för att sitta i solen. Bänkarna  av betong med gräs i mellan har säkert funnits där alltid, ända sen tennispalnen kom till 1948. Men så där såg ut! Hemska servietter, franskisaskar, fimpar och annat skit. Huj! Vi kunde int sitta där. Nu finns det ju en ny tennishall. Jag tycker att deras städare också kunde sköta utomhusläktarn.

I tv-nyeterna hörde jag att staden föreslagit konkreta böter om man inte städar efter sig, men hur hinner nån över vaka det? Stösta problemet är alla överfulla roskisar. Dom borde staden tömma i stället.

Tidig väckning i morgon. Skulle gärna få Tolstoi-smycket färdigt.