BABBENS SMYCKERI

INGEN VERKSTAD

Det blev i stället ett litet Aron-besök. Eller liksom besök av en liten Aron. Jag hade sovit ok när jag vakna kl 09.  Caro ringde. Hon sa att hennes jobbdag skulle gå över 17 och Santeri sku ännu på ett möte kl 17 och jag sa att Aron gärna får komma hit.

Eftersom vi då behövde sojamjölk från Alepan beslöt vi samtidigt gå en sväng till den lokala trädgådsförsäljningen. Santeris pappa Risto fyller 60 och Caro föreslog att vi sku skicka blommor. Tättä tyckte att kanske nånting som går att plantera i Mäntyharju där deras sommarstuga finns. Och Helena får inte läsa min blogg högt för Risto  ; )

Speciellt att gå till blombutikens uteförsäljning på hösten.

Se så fin uggla! Tättä tyckte den kan jämföras med en trädgårdstomte.

Det blev en rhododendron. En sån är ju inte vacker så här års, men den var ganska stor och hade massor knoppar.

Jag trodde faktiskt den syntes på den här bilden, men inte.

Från blomsterförsäljningen går det en rak väg direkt till koloniträdgården. Otroligt fint klippt enorm granhäck. Man känner sig som Jack Nicholson i The Shining när man går här. Piki lite otäckt, men bra genväg till Alepan.

TALLIN-RESAN MÅST PLANERAS

Det fanns ju inte på Galna dagar. Senaste år gick det ju så att vi blev utan konsert/opera/kultur-program. Just då när vi for dit fanns inget speciellt. Nu beslöt vi utgå från en sån kväll i november när där finns nån konsert. På eftermiddagen kolla jag på nätet.

Hmmm! Inte helt övertygande. Och sist och slutligen är våra dagar också begränsade. Bara att den här veckan borde vi beställa resan...

ARON KOM KL 16.30

Han var klädd i ljus bomullsskjorta och var ännu finkammad för barnen hade fotograferats i dagisen i dag. 

Det smaka bra med soja-chokodryck.

Ännu på våren tyckte Aron om att tömma våra besticklådor. Jag tog åt sidan allt vasst. Nu kan han på sin höjd förstrött dra ut en låda en gång och ta nåntin och när man ber att få det, ger han grejen ifrån sig utan att ens titta. 

 Tydligen nånting som ren har blivit helt barnsligt.

Det där att göra efter pappa och gå omkrig och "påtisa" i telefonen har jag inte sett honom göra på en tid. Han undersöker telefonen, men skulle väl gärna ringa på riktigt.

Aron har börjat tycka om böcker. Roligt att sitta i mofas famn när mofa läser och förklarar. Han var lite blyg och ganska lugn med oss. Men när mamma kom blev han lite vildare. Ändå var han nog trött. Han äter antibiotika mot öroninflammation och det märks.

DET FINNS SMYCKEMÄNNISKOR

och inte smyckemänniskor. I skolan hade vi en lite större uppgift där vi skulle intervjua nån ur skolans personal och på basen av intervjun planera och sedan göra ett smycke. Personerna lottades ut bland eleverna. Jag fick skolans rektor. Jag såg hur mina lärare blev till sig. Dom tyckte att det sku nog ha funnits nån duktigare. Hur som helst var rektorn just en ickesmyckemänniska. Hon sa att hon aldrig bär smycken. På sin höjd en tunn guldked hon fick till konfirmationen av sin pappa.

 

Har ni sett vad som hänger runt Jutta Urpilainens hals? Antagligen två guldkedar hon fick till konfirmationen av sin pappa. Dag ut och dag in samma smycken. Barnsliga. Småflickesmycken. Som finansminister tycker jag att hon borde ha nånting trendigare. Större och speciellt. För nån vecka sen på lande blev jag så irriterad att jag satte mig ner och skissa ett nytt halssmycke till Urpilainen. Nu vet jag inte om jag skall rita mera och skicka skisser till henne eller föra ett färdigt smycke till riksdagens vaktmästare. 

OCH SLUTLIGEN DEN ENORMA FADÄSEN

Hur kan man såsa så? Jag tänker på Eva Biaudets frånvaro i Bokmässans presidentkandidatspanel. När jag inte såg hene i tv, trodde jag förstås att hon var på viktigt uppdrag utomlands. Men fattar ni, hennes valarrangörer hade typ glömt bort hela juttun! Sjukt korkade typer  : (