NATTEN HADE SAKTA SMUGIT SIG PÅ
när jag vakna. Jag märkte småningom att jag inte kommer att få sömn på nytt. Jag tog mitt täcke och min dyna och gick ner till f.d. Caros rum. Drog ut bäddsoffans säng och sov där. På riktigt sov.
Men när jag vaknade på morgonen och såg mig i spegeln: Gudars skymning så mitt öga såg ut. Bara en liten öppning och ögonlocket tjock som en korv. Och ögat var rött. Jag putsa det och satt sen salva och efter duschen såg det ren bättre ut.
DET VACKRA VÄDRET GJORDE MIG PÅ GOTT HUMÖR.
Jag beslöt gå till verkstaden. Också där är så kiva sken när solen lyser. Och lite synd är det ju om blomman som inte har haft sälskap på länge. Dessutom gick jag gärna till verkstan, för nu är Tättä sjuk - eller flunssig. Och när en karl är sjuk är det ju nånting fruktansvärt.
Innan jag gick skulle jag ändå först skriva ett brev. För hand. Det är med Gunnel i Sibbo-skogen jag brevväxlar.
OCH JAG BLEV SÅ GLAD
när jag kom ut på gatan.
Inget lövblåsande här inte. En man stod helt snällt och kratta löv med en kratta.
Det blev många små högar.
IDAG I VERKSTADEN
gjorde jag ett par örhängen. Min stora kund som alltid vill ha nånting nytt, sa att hon behöver örhängen. Jag hade en idé och hon tyckte det sku bli bra. Det var alltså frågan om örringar av tjock 3mm "tråd". Men inte vanliga ringar utan liksom vridna. Jag kunde natutvis ha gjort en arbetsbeskrivning, men nu blev det bara en bild. Ändå tror jag att jag gör likadana till mig själv och då kan jag ju fota.
Här löder jag piggen på örhänget.
Här är dom färdiga.
Så här ser det ut i örat. Ganska snyggt : )
Jag håller också på med lite större stenhängen åt samma kund. Alltså inte från Pörtö, utan två stenar vilkas historia hon inte har velat berätta om för mig.
SALLADEN SOM TOG SLUT (Salaatti joka loppui kesken).
Alltså grönsallad på farsdagsfesten.
Jag var så nolo för jag hade gjort två satser sallad. Ändå blev den andra kvar i kylskåpet. Det var stående bord i köket och när folk tog till var - antar jag - salladsskålen plötsligt tom. Ingen fråga att finns det mera.
Jag texta på moron till Caro och fråga att tog salladen slut? Nå, hon sa att int kommer hon ihåg att har jag legat vaken hela natten och tänkt på det här? Jag fråga Tättä det samma och han sa jo. Att när han sku ta fanns där två blad kvar.
Jag sölar så länge när jag äter så när jag sku ta sallad hade alla andra ren ätit. Ingen sallad. Tättä sa att skriv nu det här på bloggen att om salladaskålen är tom skall man öppna näbben.
(Jos salaatti loppuu kesken kannattaa avata nokkansa).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar