EN DAG JAG BARA VARIT
liksom sjuk, på nätet, till Arabia-center...
Där träffa jag kusin Gunilla som stod två köpvagnar ifrån mig för att inte få smitta.
När jag sen var hemma måste jag ta en bild av folk som körde hem från sina jobb.
Med andra ord: jag har ingenting att skriva om i dag.
Därför tänkte jag fortsätta att berätta om
FILMER JAG TYCKER OM
MIDNIGHT COWBOY är en av dem. Jag hoppas någon också såg den då på fredagen. Jag har väl räknat upp tio filmer under min profil. Nu skall jag presentera tre till.
DEN AMERIKANSKA VÄNNEN
1977 Regi: Wim Wenders. I rollerna: Bruno Ganz och Dennis Hopper
Jag har sett den tre gånger. Redan första gången gilla jag den massor fast kanske inte riktigt hängde med. Men sen öppna den sig mer och mer.
Jag älskar den lågmälda stämningen, det gamla höghuset i Hamburgs hamn, den konstiga intrigen med perfekta skådisar i rollerna.
Story: Sjuk tavelramsmakare (Ganz) blir uppsökt av amerikan (Hopper). Amerikanen övertygar rammakaren att han är döende och ber honom därför utföra ett mord.
DOWN BY LAW
1986 Regi: Jim Jarmusch. I rollerna: Tom Waits, John Lurie och Roberto Benigni
Har sett den många gånger. Har den som DVD
Redan början är otroligt bra. Svartvit med skarpa kontraster. Tom Waits musik (Jockey full of bourbon) och en kamera som kör helt perfekt filmande husen längs New Orleans gator.
Story: Waits (f.d disc jockey), Lurie (småskalig sutenör) och Benigni (italiensk turist) hamnar i samma cell i ett New Orleans-fängelse. Det låter ju långtråkigt, men dom är sååå vitsiga. Slutligen rymmer dom... FÖNSTRET ÅT GÅRDEN
1954 Regi: Alfred Hitchcock. I rollerna: James Stewart och Grace Kelly
Jag gick ännu i folkis när jag såg den första gången. Ljuvligt 50-tal! Och det blev ju många gånger efter det. Nu har jag den som DVD
Definitivt en av dom bästa filmer som finns. Men jag antar att den kanske inte behöver hurja presentation. Alla har väl sett den.
Story: Reporter (Stewart) med brutet ben har slött och ligger och kikar på grannarna. Flickvännen (Kelly) hälsar på. Bland grannarna finns en ung dansös, en pianist som ordnar stora fester, en stackars gammelpiga, ett äldre par med en hund och sen då en vidrig typ. Sååå spännande!
Som det brukar finns det på DVD:n ochså en dokumentär om hur fimen gjordes. Man trodde att det sku finnas en lämplig gård i Greenwich Village, men inte. Dom byggde hela kvarteret i Paramount-studions källare.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaAtt hålla ett visst avstånd till dej som smittokälla, var ju verkligen idiotiskt. När jag 15 min senare stod i kassakö (och väntade på att få börja fumla med plånbok och kort och inköp och "gamla-tanters-fjantväskor"), blev jag ju knuffad hit och dit av andra kassaköare. Nån nös mej i nacken. Kassaflickan hosta mej upp i ansiktet. Ett barn gned sin snoriga näsa mot min ärm. En hund snörvla på mina skor... Allt detta host-nys-snörvel fortsatte sedan i spårvagnen.. Så, alltså, kom jag till den slutsatsen, att jag borde ha kramat om både dej och Monsieur. Kanske jag då hade blivit lätt ympad med småvirus och skaffat mej ett lätt immunförsvar. Nå - hoppas du och jag träffas på söndag. Då kan jag åtgärda saken. Bli nu fort frisk!
SvaraRaderaPs. trots genomgången långsjuka, såg ni båda helt unga och nätta och fräschreputerliga ut!
Hälsor
Gillie (not even elderly anymore.. en veritabel oldie gäller nu)
I synnerhet fräschreputerlig : D
SvaraRadera