BABBENS SMYCKERI

PÅ NATTEN

vakna jag av nånting konstigt. Det var Miiu som andades i mitt ansikte. Den ville kanske leka. Eller visste inte var den sku sova. Gick omkring och jama. Hela dagen sov den sen under vårt överkast, ända till kl 19.30. Det betyder väl att den vill leka på natten.

UTAN VÄCKARKLOCKA

vakna jag halv åtta. Tyckte nu sen att är det nån vits att bli här och ligga. Jag kände mig ganska pigg och kry. Jag gick till verkstan. Jobba igen med två hängen på en gång. Det gick riktigt bra trots ännu lite konstig mage.

 Nu är då två hängen färdiga.

Snart tyckte jag att nu kan jag det här. Jag gick hem - inte till yogan. Lade mig i soffan med grönt té och oläst Husis. Slumra till.

ÄTA

borde man väl småningom börja. Ingenting riktigt sedan frukosten på tisdan. Jag beslöt prova med det här.

 Kokt ris och grönsaksbuljong.

Tillsvidare känns det ok. Fortsätter det så här blir det helt trad fredag med dammsugning och kanske lite extra bobdecinficering.

INTRESSANT FENOMEN

att kvinnliga författare som Siri Hustvedt, Anna Gavalda och nu senast Linda Olsson skriver i jagform som man. Jag tycker att det är konstigt. Manlig författare är man och kvinnlig författare kvinna. Eller är jag trångsynt? Hur som helst var Linda Olssons roman Sonat till Miriam ändå riktigt bra. 

Nu kommer jag lite att bläddra i en bok om Berlin som Tättäs kusin Jan Mosander har skrivit (han som var med i Costa Concordia katastrofen). Vår Berlin-resa är ännu obeställd - det blir aldrig av att sitta ner och planera.

OCH SLUTLIGEN

 smög sig den blå stunden på oss.