gick i Svenska Flicklycéet hade vi mellantimmar och matraster. Då kunde vi gå till ett café på Fredriksgatan. Det var mamman till bröderna Melasniemi som hade det. Det var jätte humor att sitta där.
Eero Melasniemi och Kristiina Halkola bor i Kottby/Åggelby. Man ser dem ofta i Mustapekka. För en vecka sen var dom där med en urgammal tant. När vi for hem konstatera jag att det var tanten som innehade caféet på Fredriksgatan förr i världen.
I dag när vi skulle stiga in i hissen kom Halkola, Melasniemi och mamman ut . Jag gick fram till tanten och sa att "Minä muistan aina kun me tyttöjen kanssa istuimme sun kahvilassa Fredrikinkadulla." Det berodde ju på Flicklyceet. Jag sa att där var så roligt att sitta på mellantimmarna. Och hon kom ihåg att "juu, kävihän siellä paljon tyttöjä." Hon var så imponerad att jag kände igen henne. Hon var nu nitti, sa hon. Vad sku hon ha varit då? 40? Hon tyckte att det var en så rolig tid : )
Nästa gång jag ser henne måst jag fråga vad caféet hette. Det minns jag inte.
Medan jag tala med tanten stod Eero Melasniemi, Kristiina Halkola och Carl Mosander där och såg roade ut.
SEN FOR JAG TILL STAN
Jag sku ha en bok åt min man och ögon droppar och vad det nu var. Åt en glass i Stockmanns åttonde våning och for sen hem. När jag steg av bussen i Kottby hörde jag hur nån vissla efter mig. Jag vände mig om. Ingen där. Sen vissla det igen. Det var en koltrast...
VILKET SAMMANTRÄFFANDE
Senaste vapp åt vi sparris med bacon. Av förekommen anledning gjorde vi det igen. Eller vad då förekommen. Ingen anledning alls.
Kokas i köttbuljong.
Sparrisen på väg in i ugnen.
Rosévin till. Det var gott.
SNART
får man en chokobit och en rödvinsskvätt.
I MORGON
kanske en sväng till Brunnsparksstranden.
Få se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar