SJÄLVSTÄNDIGHETSDAGEN
börja med att jag skicka självständighetshälsningar hit och dit. Det blev en lång morgon med gott kaffe och Husis. Jag läste en bra sak.
Så här i självständighetsdagstider beätta en lotta hur en Alpo Marttinen skicka två män till reserveofficersskolan. Ändå hade dom återvänt efter ett par veckor. Dom hade blivit mobbade för att dom tala svenska. Sånt kunde int Marttinen tåla, så han kontakta Mannerheim. Kort därefter skickades mobbarna till fronten.
Och det var ju bra : )
IDAG I VERKSTADEN
fortsatte jag med a-hänget. Slog i nitarna, kolla ytorna och lödde fast en länk.
a-et är silver fast ljuset här färgar det gult.
Baksidans nysilver är glödgat så det har fina färger.
Den här länken har jag lött. Ändå kan jag inte sätta den i syrebad eftersom nysilvrets vackra färger då försvinner. Men om ett smycke är "grovt" kan också länken vara opolerad.
Det blir ett armband fästat på svart läderband.
ATT JOBBA I EN VERKSTAD
betyder ingalunda att man sitter vid arbetsbordet hela tiden. Man går omkring till valsen, borren, polermaskinen o.s.v Stående på andra sidan bordet brukar jag nita, stämpla och fästa länkar. När jag nu ställde mig där och höjde blicken såg jag en fantastisk blå stund.
Konstigt bara hur kort stund den varar.
JAG FORTSATTE MED RECYCLING
Till recyclingen hör ett antal uppdrag. Ett hänge har jag redan reparerat. För typ tre veckor sen innan jag blev sjuk började jag på örhängena.
Här ännu mitt i ett arbetsskede. Det är lite jobbigt att löda länkar utan att förstöra/smälta dom vackra rosorna.
HEM
17.30 för att tända ljus, förbereda aperitiv och tillreda maten. D.v.s skumppa och kycklingstroganoff.
Åsch! Ett recept jag kanske inte publicerat.
BALEN VAR JU TRAD
Av klänningar nämner jag Ossi Väänänens frus klänninng som jag förstod att hon hade designat själv. Antti Kaikkonens fru hade en fin klänning och sen var det en tredje som jag inte minns vem det var. Det vet jag säkert i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar