söndag 7 oktober 2012

FINT OCH SOLIGT HÖSTVÄDER
Ändå hård sydväst så kanske det var roligare i stan. Kl 12 hämta Sande Aron till oss. Också jag var fix och färdig och så gick vi på promenad.


KIMMIS
hade lopptorg.
 Textiler, kläder, kärl, men också bulla, vofflor,  morotssoppa...

Aron fick en rolig katt som vidga på pupillerna när man tryckte på en knapp.

Och så ville han ha en bulla. Han åt hela   : )


SMÅNINGOM
gick vi vidare. Upp till ett ställe där tågen kör förbi.

 Minsann inga höstfärger i domhär träden.

Vi fortsatte in bland trähusen i  Kottby. Vi var osäkra att är det här en gård med sandlåda, klätterställning, leksaker för gårdens barn. Antagligen.

 Aron radar upp bilar. Mofa tittar på.

 Sen börja jag frysa och vi beslöt gå hem.

På vägen hem finns det en såhär rolig kossa.

Vi hade varit ute två timmar. Hemma natutvis glass, Biet Maja och Brio-tåg. Jag tala sen med Caro och dom ville gäna gå på tumis på veckans matuppköp så vi beslöt ta en tupplur. Upp till sovrummet och vi var alla sömniga så ganska snart sov hela bunten. En timme. Femtiden blev Aron avhämtad.

Jag kolla på nätet den danska filmen Hämnden, men beslöt att inte se den. Det blev söndagspasta,  Nyberg och Solsidan (som man nog liksom kan).


MARSHAL OF FINLAND
får ännu här fyra BW-kommentarer. Jag såg den på nytt idag kl 19 på ettan. För det första var texten i början oerhört lyckad. Fonten och hur orden uppenbara sig.  För det andra, idén att det var en urgammal Mannerheim som berätta storyn för barnbarn. Vackra bilder och musik som satt perfekt - överhuvudtaget editeringen. Och sen då den kenyanska kören som sjöng Finlandia i samband med sluttexen. På alla sätt en perfekt film!

6 kommentarer:

  1. aj så ni hade kiva!!! :D fina bilder!

    SvaraRadera
  2. Om filmen;
    Jag kan inte säga, att jag började se på filmen med ett lass av fördomar, men nog närmade jag mej den med ett visst mått av misstänksamhet. Desto större var överraskningen när filmen var så underbart bra. En pärla!
    Jag ser den egentligen inte som en film om Mannerheim. För mej är det en film om en man i Kenia, som känner till Mannerheims historia. Mannen berättar historien som en "saga" för sina barnbarn. Filmen visar alltså visuellt hur åhörarna uppfattar historien. Barn som bor och vuxit upp i en miljö befolkad med enbart färgade människor, ser ju förstås personerna som lika sej själva.
    Filmen var vacker, till och med patetisk i ordets positiva bemärkelse (högstämt gripande).
    Jag ser inget alls som provocerar och förminskar och nedvärderar.
    Tusenfallt värre är det som ofta görs i amerikanska (enegelska osv..) filmer, där t.ex tyskar talar enegelska med tysk accent eller fransmän talar enegelska med fransk accent.
    Det om nånting är historia-förfalskning.
    Gillan

    SvaraRadera
  3. ...isynnerher enegelska... höh... ENGELSKA!!!!
    Gillan dyssisen

    SvaraRadera
  4. Men naturligtvis! Nu förstår jag det precis och så måst dom som gjorde filmen också ha tänkt: Svarta barn ser en svart Mannerheim! Du är ju sjukt klok. Jag är bara BW.

    SvaraRadera
  5. Och kanske jag missförstod att det var barnbarn. Kanske det var små barn i byn överhuvudtaget.

    SvaraRadera