BABBENS SMYCKERI

MORGONKAFFE

hade jag tänk dricka i lugn och ro, men när jag satte talriken på bordet lyste solen på ett sånt sätt att jag måste fota. 

 Massor salt, jo, men jag äter inte det som finns på kanten. Jag har en saltkvarn med ljusrött natursalt från Himalaja och saltet är så hårt att det strittar i en 30cm radie när man vrider.

ATT MINNAS FESTEN

när man diskar går ju inte då när Tättä är med. Dessutom hade Hilkka redan diskat en del på kvällen. Men ännu i dag satt jag in kärl i skåpen och konstatera hur roligt det hade varit. 

Papegoj-blomman som en Piippo hämtade är ännu riktigt fin.

IDAG I VERKSTADEN

märkte jag plötsligt hur dumma dom färgade pärlorna är. Det var inte snällt sagt, men dom är nog int alls min tyyli. 

Jag fortsatte med Ingeborgs Pörtö-stenar och fick dem färdiga. Tättä tyckte ju nog att jag borde ha strejkat eftersom jag hör till metalliala.

Bara dom int lovar helt sjukt regnigt veckoslut (det ser lite så ut) far vi till lande och jag tar dom med mig.

ANNO 1790

hade jag tänkt se. I alla fall första delen, liksom kolla om den är bra. Men det gör jag inte! Det stod i Husis att ett barn misshandlas till döds (jag kan inte använda det ordet som stod i Husis). Jag begriper inte varför såna scener skall filmas. Jag kommer inte alls att se serien, för antagligen visar dom i början av andra delar vad som tidigare hänt, eller så kommer det nån flash back. Jag har mått dåligt hela dagen efter att jag läste det.

FEMTIELFTE GÅNGEN TILL DALS.

Först låg min pappa där, sen min svärmor och nu min gumor för andra gågen. Snart ligger jag väl själv där. Efter många om och men fick jag nyckeln av min gumor. Inte för att tömma rosk eller vattna blommor utan för att gå och stänga av klockan med pendel som slår.

AVSLUTNINGSVIS GATLYKTOR