EN HURJA TREVLIG HÖSTMARKNAD
som ändå fick ett dramatiskt slut och jag frös.
Och det är så roligt när man hör ordet "hurja" till
höger och vänster när folk samtalar. Solen sken, men
ändå frös jag på grund av kall storm. Jag hade ingen
känsel i fingertopparna. Bra att Mona sålde ett par
vantar åt mig! Kanske laxsoppan också värmde. Själv
sålde jag två helt ok smycken. Men det mörka hemska
på himlen steg upp och plötsligt kom det förfärliga
regnskurar och ett par åskknallar. En som var konkret
blixt-dunder. Tur att Blomqvistarna hade riggat upp
det fina tältet. Och när vi promenera hem sken solen
igen : )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar