Dom hade lovat regn

för i princip hela början av veckan. Vi var i valet och kvalet, men beslöt ändå fara. Det var söndag. Sande sku på jobb så vi liksom bytte passagerare. Han hade nytt surfbräde så han gilla natutvis den hårda sydvästen.

Vi hade ett paket åt Aron. En Cars-ficklampa. Ändå bev batterierna i butiken. Nå, snäll Ansi gav två som behövdes. Caro hade ritat en skattkarta och nu gick Aron och momi och sökte skatten. En ficklampa han sen använde varje kväll. Tyvärr i ingen bild.

 Medan jag laga trad söndagspasta lekte mamma och Aron med Fabuland.

 Titta! Det brinner ljus i rönnen utanför fönstret.

Kunnon jätkä! Synd bara att Amanda är suddig och trappan skarp.

MÅNDAG

installera Caro Blogger åt mig och vi åt Sardinienris. Ändå börja morgonen med en hård åskknall och ösregn.

TISDAG

gjorde vi en rolig Koprajaakko-promenad.

 Lite hotfulla åskmoln, men dom försvann.

 Aron var på jätte gott humör hela tiden.

 Vi närmar oss Koprajaakkos grotta.

Den har ju aldrig varit enorm, men kanske på något sätt djupare in i marken för 500 år sen.

Spännande, tyckte Aron.

På vägen till grottan hade vi sett nånting som vi absolut tyckte att var ett björnspår. Liksom en enorm tass. Säkert 25 cm.

Men se vad det var.  Ett grävlingsspår där baktassen stigit i samma spår som framtassen. Så gör dom   : )  Vi har en bok som heter "Mikä tästa meni?"

 Och när vi kommit hem fick man knäckebröd och rödvinsskvätt.

Det blev god köttfärs. Vi åt på terassen. Jag tvätta potisen kanske sista gången i spegelblankt vatten. Men när måltiden var avslutad blev vi  inkörda av åskan.

ONSDAGEN

var ju sen en ganska omöjlig dag. Det regna så gott som hela tiden. När vi åt frukost stack sig Ansi in och sa att hon kommer på besök om ett par timmar. Det var ju bra så det blev fart på oss. 

Sen rita jag dinosaurier med Aron och sen blev det nakkir, sill och gårdagens rester.

TORSDAGEN

till stan. Bara Caro, Amanda,  Aron och jag satt ute. En snäll Heiki hämta kex åt oss. Förutom att det stritta över kom det samtidigt en regnskur. Vi var i princip genom våta, men våga inte gå in med våra små barn i den gungande båten. Vi fick vänta en stund på Sande. Sen sa vi "hej då".

Nu har jag skickat en massa textare, anmält mig till yogan, kontaktat en typ som inte hört av sig och skall leverera en pingla i morgon.

SLUTLIGEN

Här är det fina halsbandet jag jobbade med. Stenar från Ibiza som var lite jobbiga att borra hål i, men det blev ju riktigt bra. Grattis bara Lisi!