BABBENS SMYCKERI

MARGARETA NYGÅRD

 

skulle idag ha fyllt 58 år - i stället sover hon på Sandudds ortodoxa begravningsplats. Vi var goda vänner. Vi blev bekanta ren på 70-talet på Reklambyrå Finnad-Gumaelius (senare Finnad-Bates). Jag jobba på kontoret - Magge som tsuppare. Till saken hör att ingendera av oss kunde finska. Båda hade vi som mål att via "piirtämön" bli AD.

 På den tiden hette det reklamtecknare, inte assistent. Datorerna kom med i bilden först på 80-talet. Förr i världen skulle man faktiskt kunna teckna (och texta).  En layout som presenterades för kunden var alltid tecknad för hand. Därför var konstutbildning viktig. Jag provade in till Ateneum tre gånger och gav upp - Magge fem gånger och kom in. Men reklamgrafikerskolan fanns ren då, så den blev min räddning.

Magge och jag jobbade ihop tror jag tio år. Den här tuschteckningen är gjord i ett senare skede och hänger på väggen i min verkstad. Dessutom var vi aktiva i Fösöksdjurens Värn. Calle föddes 80, Magges Lotta 81. Det sista året på Finnad var vi igen gravida med Caro och Hanna. Då satt vi i samma utrymme som två virrhjärnor som hette Tonto och Kavander. Vi skratta ihjäl oss åt deras juttur.

Efter denhär mamma ledigheten skildes våra vägar för en tid. Hanna var mitt gudbarn, men jag kallade mig "den osynliga gudmodern" för vi träffades så sällan. Magge jobba nu på Keskos reklambyrå och blev vän med en fotograf som heter Timo Viljakainen. Magge blev småningom hans assistent (och fru). Nu inleddes vårt samarbete på nytt - Barbie som AD och Viljakainens som fotografer. Tonto hade på Finnad börjat kalla mig Barbie och nu fortsatte Magge och Timppa med det. Studio Viljakainen var egentligen specialiserad på matfotografering (bl.a. Stockmann Gourmet och Ruoka Gloria). Jag hade matkunder både på Ogilvy och JWT. Det kändes naturligt att jobba med dem.

Magge älska gammalt porslin och slitna bestick. Det ser man ofta i deras matbilder, men också i de svartvita fotografierna vi har t.ex. i köket.

När mitt jobb slutade 2005 träffades vi mera bara en gång per år. Det var i samband med Hannas födis. Då gick vi på restaurang. När vi träffades hösten 2009 beställde Magge en silverpingla som jag inte hann göra förrän i april 2010. När jag glatt kontakta Magge att nu är pinglan färdig, föreslog hon att jag sku träffa Hanna och skicka den via henne. Magge hade en lunginflammation som inte ville ge med sig fast vad. Jag träffade Hanna på Strindbergs café den 21 april. Den 4:de maj - dagen före Magges födis - fick jag ett mejl där hon berätta att lunginflammationen var "två skurkaktiga typer" (tumörer). En i lungan, en som metastas i svanskotan. Den 24.06.2010 var Magge död.

Fastän det var Timo som tryckte på knappen, var det alltid Magge som arrangera bilderna. Vll ni se mera, kolla här.