PINGLAN

 Fyra lika stora cirklar sågas ut - två av silverplåt, 

två av nysilver.

Plåtbitarna hamras halvrunda i en puckelanka 

med hjälp av olika stora punslar.

Halvkloten av nysilver sågas upp i de strängar som ger pinglan dens ljud. 

Ett stålhagel sätts med.

Silverhalvkloten med nysilversträngarna och stålhaglet inuti löder man ihop 

så att sömmen går runt klotet.

Här löds länken på upptill. Ytans orenhet avlägsnas i syrabad och genom filsning.

Slutlig högglans får man genom att maskinpolera med rött vax.

KOMMENTARER

Om ni vill kommentera, gör så här:

Välj anonym, skriv kommentaren med ditt namn, skicka kommentaren, skriv av modellordet, skicka kommentaren på nytt.

Det låter komplicerat, men det är lätt som en plätt. 

Här följer en övning:

NY KAMERA

För att få bra bilder till min blogg, behövde jag en ny kamera. Jag marrade länge att jag sku få Calles gamla, fina  Canon Power Shot G9. Förstås fick jag den till slut och som överraskning hade Calle lämnat kvar på minneskortet den här bilden. 

Fråga: vem har blåare ögon, Calle eller Miiu?

RECYCLING-SMYCKE

Alla delar som behövs för att göra recycling-smycket

Det färdiga smycket. Silver och mässing.

NY KATEGORI

Eftersom jag imorgon har leverans av min recycling-kunds fjärde hänge, var det hög tid att göra det idag. När alla delar var sågade, borrade, filade, knipsade kom jag på en ny kategori: Arbetsbeskrivningar. Till saken hör att två tidigare kunder ville ha en dokumentation av hur smycket/gåvan tillverkades: en för pinglor en för ett konfirmationskors. Jag tänker inte göra en arbetsbeskrivning för varje smycke, bara om något verkar speciellt spännande. Av recyclingen är här nu bara en bild. Dom två större dokumentationerna sätter jag in bara jag hinner.

JAG HAR VARIT PÅ PÖRTÖ!

Eller vadå Pörtö. På Bodö. Ännu mer exakt på Bredvarpet. Av förekommen anledning tar vi oss numera dit via skogen. Då ser man inte stugan genast så jag gjorde en skylt så folk förstår att dom är framme.

Eftersom vi inte räkna med att hitta någå större mängder trattisar, sku vi på söndagen ha indonesisk kyckling. 

Det blev i stället "Jägarkyckling".

Under weekenden läste jag slut Siri Hustvedts "Sorgesång". "Vad jag älskade" var bättre!

Likaså var Monika Fagerholms "Amerikanska flickan" bättre än "Glitterscenen" och Westös "Där vi en gång gått" bättre än "Gå inte ensam ut i natten" - tycker jag. Vad tycker ni?

KOPRAJAAKKO

Det finns en story om att en man från Estland på typ 1700-talet bodde i en grotta på Bodö. Han kalla sig Koprajaakko och än idag har berget samma namn.
En sommarfest på Pörtö för 10 år sen hade temat Koprajaakko. Då gjorde jag dom första Koprajaakko-smyckena.

Dom var ganska populära några år. Småningom kom tanken att kombinera silver med strandstenar som t.ex. Torun Bülow-Hübe gjorde. Möjligheten fick jag i skolan som ett beställningsarbete.

I kategorin Pörtö hittar ni nu några aktuella Koprajaakko-smycken. Jag har också gjort smycken direkt åt kunder som hämtat egna stenar. Här tvättar jag stenar som skall bli smycken.

Versionen "Koprajaakko de Luxe" var Annika Blomqvista idé. Här kombinerar man strandstenar och silver med en sötvattenspärla.

Men ännu tillbaka till Bodö och Koprjaakko. Det händer ibland att vi tar oss till grottan. Fortfarande ser det ut som om nån sku bo där. Kusligt!

FJÄRDE DÖRREN

...med inramade foton från ett tidigare liv som AD. Först trappdörren, sen källardörren, sen dörren till källargången och sen då verkstaden. Men tyvärr började dagen med tupptvätt. Tuppen är i källargången och används också av diverse gubbar och sen får jag då skura. Huj!

I dag tänkte jag börja med pingelmaterial, men tack vare gårdagens inspirerande kontakt, ville jag först rita och skriva ner tankar. Så var det ju också förr: så fort man fått en brief börja man "crea".

Efter det valsa jag nysilver för pinglorna och dessutom gjorde jag ett Koprajaakko de Luxe för att småningom presentera "The Koprajaakko Story" för er.

När jag kl 15 avbröt arbetet såg mitt bord ut så här,

men jag städade innan jag gick hem - det lärde vi oss i skolan. Småningom skall jag presentera hela verkstaden för er.

Min dag blev kortare för jag skulle till Marita Karlssons vernissage på Laterna Magica. Marita var min lärare i Ekenäs i bl.a. konst- och kulturhistoria. Målningarna var helt ljuvliga, utförda i en teknik som kallas veil painting. Stämningen var varm och trevlig. Tack Marita!